1858-1859 byggdes 5 baracker som nu endast finns kvar som grunder.
I en av barackerna, befälsbaracken, fanns det kaminer för uppvärmning.
Beväringarna fick ligga ute i tält medan övriga soldater logerade i
återstående baracker.
På norra delen av heden uppfördes ett sjukhus och senare tillkom också
ett stort förråd och en gymnastiklokal. Söderut fanns ett marketenteri
för manskapet.
Ytterligare en bild från modellen, här
syns barackerna tydligare.
Soldater lagade sin mat i kokgropar i marken till slutet av 1860-talet
då två kokhus för kittelkokning byggdes. Soldaterna fick äta ute i det
fria eftersom det inte fanns några matsalar.
Det var också här som forna soldater drogs samman för stora bataljons
övningar varje sommar. Med stor pompa och ståt och med musikkår och
fanor i täten kom soldaterna marscherande.
Detta var stora händelser och av stor betydelse för bygdens liv. Kompanierna
kom både från Umeå och Bygdeå, och från Skellefteå och Lövånger
Det stora regementsmötet pågick 18-20 dagar från mitten av juni varje
år. Soldater och första och andra klassens beväringar deltog i mötet
och uppgick till ett 460-tal. Mötet avslutades med en 3 dagars fälttjänstgöring.
Kompaniernas intåganden var nog något speciellt att beskåda men vardagarnas
trista och gråa liv för soldaterna var nog inte lika muntra.
Gumboda Hed var dålig ur övningssynpunkt. Detta för att växtligheten
snart hade trampats ner av de marscherande soldaterna.
Detta medförde att när de 1200 soldaterna hade exercis kunde man endast
se halva kroppen på officerarna samt hästarnas huvuden. Allt annat doldes
i ett stort sandmoln.
Under somrarna var det många anhöriga som kom på besök, speciellt på
söndagarna. Till midsommar anordnades det fest på heden. Både befäl
och manskap hade arbete med festförberedelser av olika slag. Det förekom
lekar som säcklöpning, dragkamp, tyngdlyftning, ämbarlöpning m.m. Senare
på kvällen hade man naturligtvis dans både på officersmässen och trumslagarlägdan.
Olof Jonsson (1859-1951) från Torsfäboda minns exercistiden på Gumboda
Hed. Då var det bara liv i luckan och glada dagar och en väldigt kort
utbildningstid. Efter 15 dagar var det förste mötet. 'Jag hant skjut
tre skarpa skött, och sen var jag klar att försvara fosterlanne.'
År 1897 hade Gumboda Hed spelat ut sin roll som övningsplats för Västerbottens
regemente. Efter det att regementet slutade använda Heden blev denna
byallmänning 1903.
Gumboda Hed var en militär övningsplats, sedermera en festplats.Övningsplatsen
var 1649 på den norra delen av heden i Gumboda för att sedan flytta
till där den är idag.
Varför festplatsen kom att läggas till just Gumboda Hed är inte klarlagt
men den antas ha lagts av IOGT-logen Orion som bildades 1912 i Gumboda.
Sommaren 1919 anordnades en fest på Gumboda Hed där behållningen uppgick
till 350 kr. Fler föreningar anslöt och i och med att en dansbana byggdes
samt det faktum att det var gott om plats mellan tallarna på heden bidrog
till att fler och fler människor samlades. I och med att politiska föreningar
också visade sitt intresse kom flera kända politiker att besöka Gumboda
Hed under festarrangemangen.
Festerna på Gumboda Hed, som var sommarens höjdpunkt, hölls varje sommar.
Hornmusiken från regementet brukade vara där och spela och ibland anordnades
också festtåg.
Ett allt större nyttjande av Gumboda Hed skapade också en del problem.
Ingen ansvarig för städning och rengöring fanns förrän man i början
av 1930-talet bildade en parkförening efter ett initiativ av Knut Bång.
Trots avslag till alla former av bidrag bildades föreningen som köpte
upp dansbanan och byggde ett staket runt hela festplatsen. Efter vissa
stridigheter i styrelsen beslöts det 1945 att det skulle byggas en danspaviljong.
Denna blev sexkantig och mätte 18 meter tvärsöver. Efter den investeringen
tog festen på Gumboda Hed ny fart och flera kända orkestrar, bl.a. Alice
Babs och Yngve Stoor gästade Gumboda Hed. På 1950- och 1960-talen var
Gumboda Hed en av länets största och mest besökta festplatser.
Numera besöks festen på Gumboda Hed av mellan 1000 och 1500 personer
varje sommar.
Kom hit i sommar och upplev en lite annorlunda fest.
Många andra gör det.
Dikter från en svunnen tid av Otto Nordenfors
någon gång på 1920 tale
Nu blänker inte hedens fält
som förr av axlade gevär,
och ingen stad av vita tält
den vida sanden bär.
De stora tiderna ha gått.
På ställets gråstensmonument,
Som rests vid vägen, ha de fått
Sin äreskrift i pränt.
Där knogade beväringen
i noggrann marsch i sol och regn.
Där njöt man av förtäringen
I mässbarackens hägn.
Så mötte regementet upp
Till exercisens tidsfördriv
och fyllde husens glesa grupp
med sommarns krigarliv.
Den trygga bondbyns vardagsdräkt
av lantlig stillhet lades av
vid svepet av den stolta fläkt,
Som lägrets grannskap gav.
Den trygga bondbyns vardagsdräkt
av lantlig stillhet lades av
vid svepet av den stolta fläkt,
som lägrets grannskap gav.
Det var en festlig tid, som kom
för några veckor varje år.
Och sedan vände livet om
i sina gamla spår.
Den forna ståten är sin kos.
de goda åren äro slut.
Men byn står kvar med minen hos
en knekt, som luktat krut.
Och den, som än har känsla för
den gamla platsens poesi,
han gör i tankarna honnör
Vid färden därförbi.
En hyllning till de fötter som trampat på Gumboda Hed
(med anledning av 100-årsminnet av nedläggningen av
Gumboda Hed som militär övningsplats)
Då trettioåriga kriget till slut var tillända
de tilläts så sakta mot hemtrakter vända
men vägen var smal, aldrig någonsin bred
för de fötter som trampat på Gumboda Hed
De kom hem till en bygd som av fattigdom led
till kvinnor och barn som av sjukdomar kved
mot missväxt och missbruk så tappert de stred
de fötter som trampat på Gumboda Hed
Det var valkiga seniga beniga gubbar
som odlat upp jorden bland stenar och stubbar
här blev deras lott att försvara den fred
som vunnits av mannar från Gumboda Hed
Och några var starka men andra var svaga
men sällan man hörde dem någonsin klaga
för fäderneslandet så tappert de stred
de fötter som trampat på Gumboda Hed
Det var modiga män, både korta och långa
som samlats till övning, framförallt var de många
de traskat och gått på dåtida sed
de fötter som trampat på Gumboda Hed
Och soppa de fick i en bunke av plåt
en brödbit därtill, de drack och de åt
det värmde och stärkte var arm och var led
i de gubbar som trampat på Gumboda Hed
Och "Tiger" han lyfte en sten som var tung
han var stor, han var stark, han var modig och ung
han bar den till "Hea", han lade den ned
den sten som nu ligger på Gumboda Hed
För befälen på "Hea" fanns bot mot tristessen
man tog sig en tur, man gick bort till mässen
där fanns brännvin att dricka och sinnet blev glatt
under timmar som gick, när dag blev till natt
Även manskapet tillät sig säkert ha skoj
att minnen berätta när de låg i sin koj
var säkert en konst som blev till en sed
bland de "gubbar" som trampat på Gumboda Hed
När midsommar´n kom, ja då blev det fest
då kom pigor till fots och herrskap till häst
då såg man dem dansa i femdubbla led
de fötter som trampat på Gumboda Hed
I midsommarnatten den långa och ljusa
tog "bassarna" chansen att flickorna tjusa
bland "bussar" och pussar så timmarna led
för de fötter som dansat på Gumboda Hed
Idag är det andra tider så bråda
där jäktet och stressen allt mer synes råda
ja ett är då säkert, vår tid är ur led
för de fötter som trampat på Gumboda Hed
"Lapplandsbrigaden", ett namn på en trupp
som nu så snöpligt(?), helt enkelt sagts upp
Här finnes ej mer varken råd eller sed
för de fötter som trampat på Gumboda Hed
Ett sekel försvunnit ja precis hundra år
sedan Gumbodagubbarna sist tog sig en tår
historiens vingslag har just slagit ned
bland de fötter som trampat på Gumboda Hed
Carl-Anton och Lars var två i en skara
som gjort att så många till "Hea" vill fara
under kvällarna långa de planerna smed
att få fötter att vandra till Gumboda Hed
Nu båda är borta men vi skall dem minnas
som eldsjälar bland oss de alltid skall finnas
modellen för festen de formade med
sin själ och sitt hjärta för Gumboda Hed
Mot ännu ett sekel vi tycker oss ana
att allt går igen under blågul fana
att Gumboda Hed skall trampas på nytt
av fötter, fast nu till fredsmarsch förbytt
Bengt Gunnarsson 26 juli 1997
